jobbigt med kabelstickat.
flaggstångsbesök.
skräpbil.
materialistisk kärlek på aspö.
livsnödvändiga måsten.
lösenordsskyddat inlägg.
att inte längta hem.
hur kan folk längta hem egentligen? jag tror alla förskönar själva grejen med att "vara hemma". själv hatar jag att vara hemma! man blir så låst, ouppskattad och tagen för givet. man hinner ju inte ens komma innanför dörren (efter 2,5 timmar på olika bussar och en halvtimmes vandring i regn) innan det börjas: du har blivit ännu tjockare! var du tvungen att komma just idag? vad äckligt du luktar. nej, kom inte nära mig, hörde det gick magsjuka i karlskrona..! hur ser du ut i håret egentligen?! har du skaffat någon kille? och så vidare, och så vidare.. man tröttnar ju innan man kommit in i huset!
yeye, imorrn ska i alla fall byggas brygga. det kommer bli ett gediget arbete!
lilla trevliga jag.
sötaste zebran i år.
måste. ha. nu.
världens sötaste gubbe.
det är nåt fel på killen.
sex år i uniform.
det är tråkigt att tänka på, men efter sex år är det bara att inse: uniformen kommer aldrig mer åka på..
möjlig komplimang.
satt i personalrummet på jobbet och skrev lite i rapportpärmen när elin kommer in och slänger ur sig:"alltså, du är verkligen en sån där person som
skulle kunna säga 'jag skulle göra allt för dig',
och verkligen mena det!"
skulle kunna säga 'jag skulle göra allt för dig',
och verkligen mena det!"
har fortfarande inte riktigt kommit fram till om det är nåt bra eller dåligt, jag hoppas att det är bra.. men hon är rolig, den där elin, hon kan gå och tänka på de mest konstiga saker som hon sen frågar oss om.
bästa sömnpillret.
tänk dig en väldgt gammal människa som inte ens kan vända sig själv i sängen. sen tänker du att denne ska duschas och kläs varje morgon. under dagen ska det bytas blöjor, matas, vätskas upp, vändas, städas och medicineras. inte tillräckligt jobbigt? då lägger du på att personen i fråga börjar kräkas oavbrutet över hela sig själv. fortfarande inte jobbigt? gånga det med tolv!
gör du sedan femhundra matbeställningar, pratar med oroliga anhöriga och blir snuvad på din lunchrast har du fått ihop till en helt vanlig söndag hos mig.
gör du sedan femhundra matbeställningar, pratar med oroliga anhöriga och blir snuvad på din lunchrast har du fått ihop till en helt vanlig söndag hos mig.
att bli snuvad på konfekten.
ungefär så känns det. att man liksom verkligen jobbat hårt för att vinna och sen ställer de in tävlingen..men det är ju ganska imponerande hur dum en människa kan vara. att fortsätta hoppas, och hoppas, och hoppas. fast man vet att det är helt kört. det är tröttsamt att försöka ligga på topp hela tiden, särskilt när man inte får ut nåt för det. nej, nu ska jag sluta förvänta mig att få tillbaka ens en bråkdel av det jag ger. jag ska bli min egen. det behövs ingen annan, har jag klarat mig i 21 år ska det väl gå i några till. 
så var det klart.
en ogift hemmafru.
att ha en liten vän.
dumdummidumdum.
just nu är allt verkligen bajs. det suger. big time. allt går liksom emot en. när man känner sig ensam och allt man vill ha är en kram finns det inte en vänlig själ i närheten. är man däremot less på allt och bara vill gå och lägga sig för all framtid dyker alla upp och det är bara att dra på sig masken igen. ikväll har det kört ihop sig igen och alla är sura på mig (som vanligt). angående inlägget nedan fick jag ett svar som lika gärna kunde varit från en kundtjänst där jag tackar för ett trevligt bemötande eller nåt: " Jag uppskattar att du frågar och bryr dig.". på tisdag kommer afrikafolket hem på leave. helst av allt hade jag bara velat krama (nästan) allihopa, samtidigt som jag bara vill gömma mig och låtsas som att ingen av oss finns.
hej, jag är desperat.
tror jag har gjort bort mig jättemycket nu. men nu är det för sent att ta tillbaka, och jag ville ju ändå fråga. men var jag verkligen tvungen att skicka ett sånt desperat meddelande? typ hej, jag är desperat, prata med mig!
jaha, där ser man.
lösenordsskyddat inlägg.
men jag gillar ju dig.
en annan slags kärlek.
självömkan - check.
gaah. jag blir galen på mig själv. går runt här och tror att jag är nåt och att det är synd om mig. drömde inatt att jag drunknade när jag var och badade. ingen saknade mig förrän till hösten då de ringde hem från skolan och frågade om jag skulle ha platsen eller inte.
absolut inte jag.
lösenordsskyddat inlägg.
dumma kockjävel.
jag har börjat tro att livet går ut på att vara elak. för jag som är alldeles för snäll får ju bara skit. lånade ut pelle till kocken när han väntade på sitt bredband. sa särskilt till honom att jag ville ha tillbaka modemet sen när han fått det. skickade för några daga sedan ett sms och frågade om jag kunde få tillbaka pelle, eftersom jag skulle behöva honom. fick till svar att det åkt i soporna.. jaha..? då får jag ju betala ny startavgift och kostnaden för ett nytt modem. tack. yeye, inte mycket att göra åt saken. nu är iaf pelle II invigd och fungerar exceptionellt.
hejdå pelle..
hejdå pelle..
för lite rosa.
direkt obra.
hur dum får man bli? men jag är på det igen..
bussvett.
vissa saker är helt enkelt inte okej att göra på en buss. men det verkar inte alla förstå. att fila naglarna är en sån sak, i allra högsta grad. det låter obehagligt, sänder ut en märklig lukt i halva bussen och smutsar dessutom ner.
en annan grej är stinkande mat. chips, äggmackor eller hamburgare. det luktar ju i hela bussen, kan man inte tänka på folk som lätt blir åksjuka?
men klagofavoriten måste väl ändå vara musiken? de flesta bussresenärer lyssnar ju faktiskt på musik under resan, och det kan väl omöjligen störa någon? yeah right, men bara så länge det inte är en bergssprängare längst bak eller någon halvdöv tonåring med alternativ stil som lyssnar på något obestämbart på konsertvolym.
det värsta av allt, tycker jag själv, måste ju vara folk som står i vägen?! de har efter många om och men betalat för sin biljett (som de naturligvis inte har förköpt), går tre steg framåt och STANNAR! medan de fixar med alla sina nedrans väskor (som absolut inte kan stå nere i bagageutrymmet) så står de och trycker sig mot sitt säte så att man ska komma förbi. men eftersom mittgången bara är gjord för enstaka förflyttningar av en endaste (normalbyggd) person är det ju ingen som kommer förbi utan det bildas en lång kö ut genom dörren. människor är allt bra dumma.
en annan grej är stinkande mat. chips, äggmackor eller hamburgare. det luktar ju i hela bussen, kan man inte tänka på folk som lätt blir åksjuka?
men klagofavoriten måste väl ändå vara musiken? de flesta bussresenärer lyssnar ju faktiskt på musik under resan, och det kan väl omöjligen störa någon? yeah right, men bara så länge det inte är en bergssprängare längst bak eller någon halvdöv tonåring med alternativ stil som lyssnar på något obestämbart på konsertvolym.
det värsta av allt, tycker jag själv, måste ju vara folk som står i vägen?! de har efter många om och men betalat för sin biljett (som de naturligvis inte har förköpt), går tre steg framåt och STANNAR! medan de fixar med alla sina nedrans väskor (som absolut inte kan stå nere i bagageutrymmet) så står de och trycker sig mot sitt säte så att man ska komma förbi. men eftersom mittgången bara är gjord för enstaka förflyttningar av en endaste (normalbyggd) person är det ju ingen som kommer förbi utan det bildas en lång kö ut genom dörren. människor är allt bra dumma.
såna där mardrömmar.
har haft tre olika återkommande mardrömmar den senaste tiden.
en av dem har jag haft sedan jag var jätteliten, min far har den också. sjukt obehaglig. man står högst uppe på en kulle vid skymning. det blir mörkare och mörkare tills det är helt svart runt omkring. plötsligt dyker det upp gula, lysande vargögon i mörkret, tusentals! de kommer närmre och närmre blottar morrande sina blänkande huggtänder. vid ett sånt här tillfälle skulle vem som helst skrikit och sprungit för livet, men det går inte! munnen är som hophäftad och benen är liksom gjutna i cement. vaknar dock alltid innan de kommer ända fram.
har en annan mardröm jag haft tidigare, den är mest bara deprimerade. jag slår upp ögonen och ska resa mig upp ur sängen, men det går inte! jag är helt plötsligt 200 kilo tyngre! kommer till slut upp och rultar in i badrummet där jag i spegeln ser en hemsk, fet kvinna i medelåldern med flottigt, tunt hår. börjar kolla mig runt omkring och ser den sanitära olägenheten jag bor i, tillsammans med ett tjugotal katter! på väggarna sitter gamla fotografier på gamla kärlekar och under dem deras bröllopsbilder. öppnar garderoben för att leta reda på kläder att ta på mig, men allt som finns är urtvättade mjukisbyxor och gigantiska reklamtröjor. kommer till slut ut och folk vänder sig om så fort jag öppnat dörren. det viskas och pekas helt öppet. när första ägget kommer flygande vaknar jag.
sista drömmen är väl mest sviterna efter den senaste tidens förvirring och går egentligen inte riktigt att förklara. det är ingen riktig mardröm utan mest en weird nattanke. är ute med karlsson och weidman, vi kör det vanliga racet. har hunnit till nivå där jag helt plötsligt kommer att tänka på att jag inte kommer ihåg hur det känns att hångla. karlsson och weidman har gått iväg till baren, jag följer efter. hela vägen ner står och sitter folk överallt och hånglar. kommer fram till baren där de båda också står med varsin kille. när w vänder sig om ser jag vem hon har hittat och blir helt chockad och vaknar med en enda tanke i huvudet - han är ju min!
en av dem har jag haft sedan jag var jätteliten, min far har den också. sjukt obehaglig. man står högst uppe på en kulle vid skymning. det blir mörkare och mörkare tills det är helt svart runt omkring. plötsligt dyker det upp gula, lysande vargögon i mörkret, tusentals! de kommer närmre och närmre blottar morrande sina blänkande huggtänder. vid ett sånt här tillfälle skulle vem som helst skrikit och sprungit för livet, men det går inte! munnen är som hophäftad och benen är liksom gjutna i cement. vaknar dock alltid innan de kommer ända fram.
har en annan mardröm jag haft tidigare, den är mest bara deprimerade. jag slår upp ögonen och ska resa mig upp ur sängen, men det går inte! jag är helt plötsligt 200 kilo tyngre! kommer till slut upp och rultar in i badrummet där jag i spegeln ser en hemsk, fet kvinna i medelåldern med flottigt, tunt hår. börjar kolla mig runt omkring och ser den sanitära olägenheten jag bor i, tillsammans med ett tjugotal katter! på väggarna sitter gamla fotografier på gamla kärlekar och under dem deras bröllopsbilder. öppnar garderoben för att leta reda på kläder att ta på mig, men allt som finns är urtvättade mjukisbyxor och gigantiska reklamtröjor. kommer till slut ut och folk vänder sig om så fort jag öppnat dörren. det viskas och pekas helt öppet. när första ägget kommer flygande vaknar jag.
sista drömmen är väl mest sviterna efter den senaste tidens förvirring och går egentligen inte riktigt att förklara. det är ingen riktig mardröm utan mest en weird nattanke. är ute med karlsson och weidman, vi kör det vanliga racet. har hunnit till nivå där jag helt plötsligt kommer att tänka på att jag inte kommer ihåg hur det känns att hångla. karlsson och weidman har gått iväg till baren, jag följer efter. hela vägen ner står och sitter folk överallt och hånglar. kommer fram till baren där de båda också står med varsin kille. när w vänder sig om ser jag vem hon har hittat och blir helt chockad och vaknar med en enda tanke i huvudet - han är ju min!
succé i italien
jag verkar ha blivit väldigt poppis i italien, för några dagar sedan ploppade det upp en friend request från någon italiensk man i 40-årsåldern. eftersom jag varken visste vem han var eller hade någon gemensam vän med honom så accepterade jag inte. igår kom det nya requests från två andra italienare i 30-40-årsåldern. eeeh, va?! läskigt!
update: totalt antal reqs från medelålders italienare är nu sju..
