är precis hemkommen från träningslägret som på fem dagar gett mig över 40 timmars träning! som de flesta vet är ju alltid tredje dagen värst, så idag är det mest "eftersmärtor" jag dras med. den kommande veckan har jag väldigt få lektioner och hoppas därför på lite jobberbjudanden och tänker ta vara på den sista sommarvärmen genom att springa lite i skogen. får väl bli lite fäktning också, ska tävla på söndag.
då var det dags igen, ikväll åker jag till amf1 utanför stockholm på träningsläger. fem dagars träning i gott sällskap blir härlig uppladdning inför sydsvenska mästerskapen i fäktning helgen därpå! att försvarsmakten sedan dessutom betalar både mat, resa och husrum under lägret är ju inte helt fel..!
När jag är ute och springer har jag två problem: jag svettas ganska lätt och mycket, men samtidigt så har jag lätt för att frysa så fort jag inte rör på mig. Så länge det är varmt ute är det ju inga problem att träna i bomullströja, för då är det ändå så pass varmt i luften att jag inte "blötfryser". Nu när det blivit lite kyligare (och framförallt blåsigare) heter lösningen funktionskläder och lager på lager, så svetten transporteras bort från kroppen och att det jag har närmast huden är torrt och kan värma.
Idag hade jag på mig en t-shirt i nikes funktionsmaterial driFit, frottéstickad ylletröja från Woolpower (200 g) och skaljacka från north face med ventilationsmöjligheter under armarna. Nertill brukar det räcka med tights (så länge de inte är gjorda i bomull) ett tag till, sen får det bli långkalsonger under..!
Varför, varför, VARFÖR frågar folk mig om råd när det gäller sånt här jobbigt?! Finns väl en anledning till att jag är den eviga singeln eller? Duracellkaninen says no to boys and only plays with toys..!
frusenhet. trötthet. viktökning. orkeslös. irriterad. dålig hy. ledsen. glömsk. tidvis dubbelseende.
för kanske tre år sedan blev det min vardag, antagligen för att jag pressat kroppen för hårt och tränat på som vanligt istället för att vänta på att infektionen i kroppen läkt ut ordentligt. nästan två år har gått sedan jag äntligen träffade en läkare som kunde förstå hur jag mådde och slutligen ta de rätta proverna. jag har hypotyreos, en sköldkörtelsjukdom som gör att ämnesomsättningen blir extremt låg eftersom det inte frigörs tillräckligt mycket tyroxin, vilket är det hormon som reglerar ämnesomsättningen. behandlingen består i princip av livslång medicinering med levaxin, men jag letar och experimenterar för att kunna leva ett liv utan tabletter. just nu lever jag, och mår kalasbra, på en hemmagjord kur på protein, endorfin och adrenalin!
det har nästan gått två år sedan jag kämpade för att kunna ta mig ur sängen och släpa mig till skolan för att några timmar senare kasta mig ner i sängen igen. nu vet jag, om jag inte kommer upp och kör 110% hela dagen så det stopp, totalstopp. alla kan inte ta en paus, vissa måste hålla igång kostant. att studera 120%, jobba 60%, träna och samtidigt ha femton projekt på gång är det som får mig att må bra, att känna mig normal. det är så jag lever och det är så jag mår bäst.
