en sån där jobbig människa.
jag är verkligen en sjukt jobbig människa. efterhängsen och påträngande. man blir liksom aldrig riktigt lämnad ifred av mig. jag är en sån där som ska krypa upp bredvid en i soffan när man kollar på film. älskar att kramas. är det lite kyligt tycker jag det är en perfekt ursäkt för att sticka in händerna under armen på en. att hålla handen är för mig nåt heligt, jag kan gå runt och le en hel vecka efteråt. såna där saker kan vara sjukt obehagligt för vissa. men jag har liksom ett enormt behov av närhet, lite som ett barn är jag nog. men jag fick ju aldrig hålla handen när jag var liten (min mamma tyckte jag hade för svettiga små tchocka händer) och vi är ingen familj som kramas och sånt, så jag tror egentligen bara jag behöver ta igen lite. men varför har jag ett sånt sjukt behov av närhet när ingen av mina bröder har det? varför känner jag mig alltid ensam? för att toppa hela grejen lider jag av ständig sällskapssjuka och är extremt känslig. vissa saker blir man bara inte klok på..!


det där med facebook tags.

hade jag varit mannen till höger i bild skulle jag tagit bort taggen..
hurtiga jag.
gick inte upp förrän 10 idag, är ju tvungen att passa på och snooza innan jag börjar på malkars.. hehe. anyways, idag har jag varit sjukt "hurtig" som sandén så lämpligt uttryckte sig. har bland annat hunnit med: ca 12 maskiner tvätt, frosta av frysen, gnugga bort målarfärgen i badkaret och i handfatet med svinto (samt rengöra resten av bardummet), gå två långa promenader, varit på ett spinningpass, ätit på subban med weidman och sandén, samt sitta ute i solen och läsa i min bok. tur man är ledig ibland..! men eftersom mitt middagssällskap skulle gå till cancergrillen så är jag hemma igen för att fortsätta med tvätten, och för att duschilera då också, såklart..

mina nya duschkompisar

mina nya duschkompisar
låna aldrig elsas mp3.
puh, det var nästan så att jag inte klarade mig hem från dragsö, vilken fruktansvärd musik! det var i princip den här videon jag hade i bakhuvudet som räddade mig. förutom linda bengtzing bjöds det på lena ph, beatles, mikael wiehe, shanties och diverse schlager i en salig blandning. (och ja, jag var tvungen att googla fram artisternas namn..). men nu vet jag ju att jag aldrig mer behöver låna elsas mp3-spelare. skönt.
helt klart en vinnare.

för att få in rätt stämning på jobbet använder vi PJ, me like!
direkt otchuusigt.

båtmössa, löskrage samt halv m/48. mjusch, me dont like!
psykiskt labil - check.

och där lämnade jag dem.
efter att ha jobbat till åtta igår kväll var det dags för utgång med weidman och karlsson, för en gångs skull passade deras dansupplägg mig bra, var ju tvungen att gå upp vid sju-tiden idag. klockan är lite efter halv tio då ett par glada tjejer kliver in genom dörren med en box black tower (såklart). jag har fortfarande mjukisbyxor och letar efter min lugg.. men med hjälp av några glas vin, falukorvssmörgåsar, spotify, facebook och en plattång, samt karlssons före detta fulla flaska hårspray är vi så äntligen färdiga.
för att hylla våra gamla minnen blir första stoppet pm, där weidman blev oerhört besviken över att världens bästa bartender inte jobbade (som vanligt), men våra kroppar blev i alla fall två kannor cider rikare. weidman, med sin snygghet, charm och sexighet hitar naturligtvis några trevliga kadetter som vi sedan övertalas följa med til statt. varför vi egentligen gick dit undrar jag fortfarande. vad vill du ha för drink? ptjaa, vad som helst utan red bull.. okej. eeeh, den här var inte så god.. åh, fy tusan vad mycket red bull! men jag ville ju inte ha någon red bull..? jahaaa! jag tyckte du sa att det var det du ville ha..!
nästa anhalt var nivå där vår frontfigur hittar många bekanta, karlsson och jag står lite i bakgrunden, förundrade över weidmans förmåga att komma ihåg namn och personer. duktig! men så blev det äntligen dags för det karlsson väntat på hela kvällen - dans på piraten. eftersom jag, som sagt, hade ställt väckarklockan på 0720 i morse så bestämde jag mig för att gå hem för att kunna sova de sista fem timmarna innan den ringde. så där lämnade jag dem, utanför piraten, desperaten, töm och glöm - kärt barn har många namn. det var till och med värt att riva upp halva ena pekfingret i ytterdörren på vägen hem för att inte behöva dansa. tur att man alltid har fina plåster hemma..
för att hylla våra gamla minnen blir första stoppet pm, där weidman blev oerhört besviken över att världens bästa bartender inte jobbade (som vanligt), men våra kroppar blev i alla fall två kannor cider rikare. weidman, med sin snygghet, charm och sexighet hitar naturligtvis några trevliga kadetter som vi sedan övertalas följa med til statt. varför vi egentligen gick dit undrar jag fortfarande. vad vill du ha för drink? ptjaa, vad som helst utan red bull.. okej. eeeh, den här var inte så god.. åh, fy tusan vad mycket red bull! men jag ville ju inte ha någon red bull..? jahaaa! jag tyckte du sa att det var det du ville ha..!
nästa anhalt var nivå där vår frontfigur hittar många bekanta, karlsson och jag står lite i bakgrunden, förundrade över weidmans förmåga att komma ihåg namn och personer. duktig! men så blev det äntligen dags för det karlsson väntat på hela kvällen - dans på piraten. eftersom jag, som sagt, hade ställt väckarklockan på 0720 i morse så bestämde jag mig för att gå hem för att kunna sova de sista fem timmarna innan den ringde. så där lämnade jag dem, utanför piraten, desperaten, töm och glöm - kärt barn har många namn. det var till och med värt att riva upp halva ena pekfingret i ytterdörren på vägen hem för att inte behöva dansa. tur att man alltid har fina plåster hemma..
att springa för livet.
i tisdags när jag var på väg hem från jobbet hände något sjukt läskigt. när jag kommit upp på möllebacken börjar två fiskmåsar flyga riktigt lågt mot mig, nästan så de snuddar vid mitt huvud, en gång slår den ena fågeln till mig med vingen på knät. jag är verkligen livrädd för fåglar och fick nästan panik. då ser jag en liten dunboll som går på andra sidan vägen, på trottoaren, fattar vad det är som händer, och springer för glatta livet mot ytterdörren.. huuuh, fick känslan av hitchcocks birds ju! me dont like!
jag älskar nystädat.

det enda som saknas just nu är nytvättad tvätt..♥
märks att man är hemma igen.

den långa pärsen.
inget för den känslige!





tog mig sju timmar, två sprayflaskor rengöringsmedel, en halv flaska wc-anka och väldigt mycket tålamod att sanera det här badrummet.. men tusan, vad gott det luktar nu! och blänker gör det så man får ont i ögonen..
chocken.

festen fortsätter.

happy thoughts.

en bamsekram, tack.
mina riktigt stora svagheter i livet är hoppet och naiviteten. en sån som jag skulle man kunna lura i vad som helst, tyvärr är det många som gör det också, då blir jag ledsen. eller när folk driver med mig. min familj har drivit med mig i 20 år, det finns liksom en gräns för vad man klarar. brukar själv använda mig av mottot "det som inte dödar härdar", men även där finns ju en gräns. just idag känns det som att ingen står på min sida, trots att jag faktiskt var duktig och fick ett jobb.. det är ensamt just nu och elaka minnen från skoltiden sköljer över mig när jag inser att den enda jag talat med idag är en kompis mamma. just idag skulle jag bara vilja ge upp, låta tårarna rinna och krypa in i en varm bamsekram. men eftersom jag är just idag är ensam, precis som nästan alla andra dagar, blir det som vanligt. man snyter sig och kör igång en feel good-film. ungefär fem minuter brukar man få se innan det är någon gräsmatta som ska klippas, hyllor som ska skruvas upp, buskar som ska planteras eller något som ska handlas. det ska bli skönt att flytta hemifrån.


dags att plocka fram evert..
mitt val av jobb.

men jag har ju fått jobb så vad har jag att hänga läpp för? drar iväg till biljardcaféet där jag lånar datorn och mauritz ploppar och börjar svamla om att weidman är riktigt snygg,
något på gång.
ett missat samtal på mobilen, hmm, hitta.se säger att det tillhör en av resturangerna i borgholm där jag sökt jobb.. det verkar ju lovande. yeye, tänker inte ringa upp nu i alla fall, vill se hur det går med det där andra jobbet först. det är ju lite det jag vill ha. restaurangbranchen och jag drar ju liksom inte riktigt jämnt alltid.. nu ska jag nanna kudde, stenhårt!
min doggie/katt/gris/ko.

att äga vädret.

mauritz frågade idag hur brun jag egentligen är. svaret var:
"så brun som ett blekansikte som jag kan bli.."
idag ägde jag verkligen vädret! farmor hade ju bokat mig vid halv elva för skjuts till akupunktören. när jag går ner vid kvart över tio har hon redan dragit. eeeh, jaha..? hade ju velat följa med så jag kunde hämta mitt paket på posten.. jaja, skit samma, tänker jag, drar på mig bikinin och steker lite. ungefär precis exakt när farmor kommer tillbaka från stan försvinner solen och himlen börjar täckas av svart, regntunga moln. ett nöjt leende sätter sig på mina läppar, jag går gladeligen in och tar på mig lite kläder och börjar att sortera tvätt. för inte finns det väl någon bättre sysslesättning än att tvätta när det regnar ute..?
det bästa med hela historien är att när jag sedan går ner till farmor och farfar föratt kolla vad det var farfar ville ha hjälp med undrar farmor om jag inte skulle kunna åka ner till färjestaden och handla lite åt henne. aha! då kan ju jag hämta mitt paket ändå. packar in doggen och mig själv i bilen och drar iväg. när vi sedan lämnar köpstaden på väg hemåt börjar det regna, men eftersom jag precis varit och hämtat ut mitt paket öppnar jag det och tar på mig min alldeles egna, fina regnjacka.. kärlek!
prime time to tan.

min älskade vän.

en solskenshistoria.
från att ha varit den ensamma, konstiga damen i byn som alla skrattar åt till någon man beundrar och vill ha autograf av. good for her! en äkta solskenshistoria, me like! det är sånt här som gör världen lite bättre.

solskensfilmen finns här