tanorexia och mulet.

 

de senaste veckornas väder har varit rikskassa för min sjukdom. folk jag träffar säger jag är brun, men jag kan ju nästan se hur färgen bara trillar av, en hudcell i taget. men när man ser brännan från det här hållet finns den i alla fall. det närmaste svart jag lär komma i år är nog i min svarta onezie..

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback