jag är ju bara för bra.

träffade sonny när farmor och jag var och handlade. han var tvungen att heja två gånger innan jag kände igen honom, och jag låtsades inte ens! han sa hej lite sådär skamset, tyckte det var så kul att jag vräkte på med ett jätteglatt hallå hallå (à la i couldnt care less about you). fy bulan vad jag är bra!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback