just nu är allt verkligen bajs. det suger. big time. allt går liksom emot en. när man känner sig ensam och allt man vill ha är en kram finns det inte en vänlig själ i närheten. är man däremot less på allt och bara vill gå och lägga sig för all framtid dyker alla upp och det är bara att dra på sig masken igen. ikväll har det kört ihop sig igen och alla är sura på mig (som vanligt). angående inlägget nedan fick jag ett svar som lika gärna kunde varit från en kundtjänst där jag tackar för ett trevligt bemötande eller nåt: " Jag uppskattar att du frågar och bryr dig.". på tisdag kommer afrikafolket hem på leave. helst av allt hade jag bara velat krama (nästan) allihopa, samtidigt som jag bara vill gömma mig och låtsas som att ingen av oss finns.