klockan var väl runt tolv när jag gladeligen slängde upp dörren och skuttade ut från äldreförvaltningen. jag hade fem minuter innan fått jobbet jag ville ha och ringde nu elsas gulliga mamma karin. hon sa att det var självklart att jag kunde bo i elsas lägenhet (hoppas verkligen elsas erbjudande står kvar bara..) och att jag direkt skulle ringa john som har nyckeln. naturligtvis svarar inte denna jävla john. om jag inte var så blåögd skulle jag nästan tro att han undviker mig, eftersom han inte svarat på varken mail, sms eller samtal på två veckor nu, trots aktivitet på facebook och leveransrapporter på meddelanden. jaja, inte så mycket att göra åt, men, självklart, irriterande eftersom jag gärna hade ställt in packning där samt hämtat mina ölskade skor.
men jag har ju fått jobb så vad har jag att hänga läpp för? drar iväg till biljardcaféet där jag lånar datorn och mauritz ploppar och börjar svamla om att weidman är riktigt snygg, jag veeeet, för alla påminner mig stup i kvarten. eftersom jag då kom att tänka på weidman skickar jag iväg ett sms med eta-förfrågan och får tillbaka att hon beräknar vara framme vid 5, om tre timmar..  ungefär samtidigt går tiden på datorn ut. det är bara att dra regnjackan tätare omkring sig och ge sig ut i haglet som åter igen öser ner i det härliga karlskrona. men victor sa ju igår att jag bara skulle höra av mig om jag ville hänga (eller ha tak), så det gjorde jag. men det visar sig att han dissar mig för persson.. otippat och tungt. men var ska man ta vägen då? ringer weidman och kontrollerar eta igen, den har skjutits fram avsevärt och hon beräknas vara framme ungefär samtidigt som sista bussen hem går. då kan man ju lika gärna åka hem. kalas, bussen gick för tjugo minuter sen, nästa går vid halv sju.. eftersom jag nu var så trött på allt gick jag ner till stationen, köpte en svindyr tågbiljett och åkte hem. väl hemma mobbar de mig för valet av jobb. vilket val av jobb?!