mina riktigt stora svagheter i livet är hoppet och naiviteten. en sån som jag skulle man kunna lura i vad som helst, tyvärr är det många som gör det också, då blir jag ledsen. eller när folk driver med mig. min familj har drivit med mig i 20 år, det finns liksom en gräns för vad man klarar. brukar själv använda mig av mottot "det som inte dödar härdar", men även där finns ju en gräns. just idag känns det som att ingen står på min sida, trots att jag faktiskt var duktig och fick ett jobb.. det är ensamt just nu och elaka minnen från skoltiden sköljer över mig när jag inser att den enda jag talat med idag är en kompis mamma. just idag skulle jag bara vilja ge upp, låta tårarna rinna och krypa in i en varm bamsekram. men eftersom jag är just idag är ensam, precis som nästan alla andra dagar, blir det som vanligt. man snyter sig och kör igång en feel good-film. ungefär fem minuter brukar man få se innan det är någon gräsmatta som ska klippas, hyllor som ska skruvas upp, buskar som ska planteras eller något som ska handlas. det ska bli skönt att flytta hemifrån.