den där lilla feta, vita parveln som ligger mellan nackstöden på hatthyllan är meningen ska vara min hund. men jag har länge funderat på vad han egentligen är, eller rättare sagt, vad han egentligen tror att han är.. för jag är väldigt fundersam på just detta. han smyger/ligger på armstöd och hatthyllor som en katt, skäller som en hund, grymtar som en gris och äter gräs som en ko. ibland tänker jag att om denne lille tchockis hade varit en människa hade han nog sett ut som förra årets syteB på malmö, en päronformad och väldigt feminim kille med pipröst. thats my doggie!