nog för att jag alltid varit lite konstig, men nu börjar jag bli lite orolig för om jag inte gått och blivit psykiskt labil ändå.. har blivit alldeles överkänslig, tar åt mig av allt och så vaknar jag ibland mitt i natten av att tårarna rinner och jag håller på att krama sönder einar. läskigt! men har ju sovit lite konstigt de här veckorna så hoppas det bara är just det, så allt löser sig snart, för så här vill man ju inte vara, värsta psykfallet. nästan så man skrämmer sig själv ju!