ibland blir jag verkligen tokig på min farmor. inte det att man ska hjälpa till hela tiden, eller köra och sånt, utan att hon alltid ska planera mitt liv. idag var det jobb och giftermål som skulle planeras. så nu vet jag vad jag måste ha för bröllopsbukett och att jag inte anstränger mig tillräckligt hårt för att få varken jobb eller pojkvän. skönt, då kan jag sluta fundera på det.. det är väl egentligen inte så farligt, är ju ganska van, brukar kunna komma ifrån ämnet om man bara står tyst.
fast jag blir verkligen arg när farmor ska klaga på min mummie hela tiden, att hon inte tar hand om rabatterna, eller att hon aldrig gör klart i huset efter att vi byggt om. visst, jag kan också störa mig på det, men jag vet ju att hon inte har tid. ibland vill jag bara avbryta farmor mitt i en mening och säga: "hon jobbar heltid och ska passa upp på sin odugliga familj dygnet runt!". fast det vet jag ju som tur är att jag aldrig kommer göra.. då hade hon väl fått en hjärtinfarkt. näe, tystnad är bästa vapnet. fastän de är jobbiga ibland så vill man ju inte precis ta död på dem..