ibland blir jag tokig på allt mitt tänkande, det blir liksom för mycket, stoppar upp hela hjärnan. och så börjar man bara gråta när man tänker noga på det. usch! det finns så mycket man vill ha, men ännu mer man aldrig kan få. en plats på officersprogrammet, pojkvän, ett jobb, möjlighet att flytta hemifrån, åka på volontärarbete. egentligen är det väl volontärarbetet som står högst upp på listan, att få göra skillnad, att faktiskt få hjälpa till och veta att det för en gångs skull uppskattas.