det här är ganska sjukt egentligen. riktigt sjukt.
ligger efter en ganska kass utekväll nerbäddad i min binge inne på logementet där jag bor själv, har nästan somnat när dörren öppnas. tar för givet att det är johansson igen som har glömt säga nåt, men istället är det en råpackad (surprise?) casper som undrar om jag har hans mobil, visa-kort eller inpasseringskort. jag hade naturligvis inte tagit något av detta. han kommer fram till att det är hans vanliga otur och lägger sig på min binge. vi pratar en stund om afrika, utgången och lite annat strunt tills han plötsligt har börjat snarka. tusan tänker jag, nu blir det ju jättetrångt här.. yeye, är i alla fall inte värre än att bo alldeles för många i ett tält, vänder mig mot väggen och somnar.
vaknar efter en stund till av att det rör sig bakom mig, försöker att somna om eftersom jag vet att jag måste sova de här 90 minuterna för att över huvud taget klara köra hem vid sex utan att somna. hör då ljudet av en gylf som dras ner och blir klarvaken. what the fuck!? känner något alldeles för hårt mot låret och en hand som taffligt klappar mig över håret. paniken kommer smygande, vad tusan ska jag göra?! första tanken är ju att kasta sig upp ur sängen och dra, men för det första ligger min mobil antagligen under honom och för det andra är alla mina kläder utspridda på bingen ovanför. ingen bra idé om man vill komma hem i tid med allt man åkte iväg med alltså..
hjärnan går på högvarv men det är tomt på idéer, fortsätter låtsas sova, då måste han väl ge upp? .. eller? men ICKE! gaaah, känns som det går flera timmar och jag tänker, tänker och tänker då jag helt plötsligt hör mitt mobillarm. vänder mig om och sliter min mobil ur händerna på den väldigt förvirrade människan, hoppar upp ur sängen (tackar gud för att jag valde att sova med kläder på) och kilar iväg till tvättrummet.
försöker sedan smyga in i logementet för att hämta alla mina grejer, tyvärr är han fortfarande vaken (och kalasfull) och står upp bredvid bingen: "vart ska du?". "HEM!" säger jag, och försöker rafsa ihop mina saker. som tur var verkade budskapet gå fram då han sparkade av sig skor och byxor, kröp ner under täcket och somnade.

puh, tack gode gud för mobillarm! senare under dagen kom ett mail.