mitt rum är det enda sovrummet som ligger på nedervåningen. eller, ja, biblioteket fungerar ju som gästrum ibland, men om man bortser från det. det är väl ganska trevligt att ha en hel våning för sig själv om kvällarna, men det finns nackdelar. stora nackdelar.
en av de lite fånigare är att alla använder "mitt" badrum, torkar sig på min handduk (varför torka sig på småhanddukarna på krokarna bredvid när det hänger en stor handduk på dörren?), lämnar bromsspår och tar slut på toapappret (man kan ju inte bajsa på sin egen toalett, då luktar det ju illa!).
men det sämsta med att bo på markplanet är insynen. mitt rum har tre jättefönster, två mot innergården och ett mot en cykelväg. under sommaren är cykelvägen tungt trafikerad av badgäster, motionärer och dog walkers. i början tänkte jag inte så mycket på det, drog bara ner rullgardinen. det är bara det att för något år sedan upplyste min bror mig om att min rullgardin är näst intill helt genomskinlig utifrån..
förra året bestämde kommunen att parkeringsplatsen på andra sidan cykelvägen nu ska vara husvagns- och husbilsparkering. så varje morgon när jag vaknar och rullar upp min rullgardin är jag trevlig nog att vinka mot mina tillfälliga grannar som sitter och äter frukost utanför mitt fönster.