lever verkligen som i ett vacuum just nu. har verkligen inget att göra, arbetslistorna som väntar på köksbordet varje morgon går på rutin och jag har kommit på mig själv med att vara halvvägs till affären med farmor utan att veta om att jag ens erbjudit mig..

att komma tillbaka till sverige trodde jag bli det bästa som hänt mig på länge. istället känns det som att komma första dagen till skolan; allt är helt plötsligt nytt, lite skrämmande och man känner ingen. saknaden efter solen och värmen är enorm och min en gång så fina bränna är snart helt utsuddad.

i ett taffligt försök till att bryta vardagsmönstret (som man skrämmande fort kommer tillbaka in i) åkte jag ner till herulien för att hälsa på mina (enda?) vänner och kanske ta en kväll ute. bah! visst var det trevligt att träffa de få som var där, men ett riktigt knytnävsslag då den jag egentligen ville träffa inte ens pratade med mig. jag blir tokig! men elsa, min termos i gryningen, min kajplats i etern, räddade som vanligt dagen (veckan?):