sprang hastigt och lustigt och klippte mig under förmiddagen. jag sa det jag alltid velat göra: klipp av allt slitet och sen får vi se hur mycket som blir kvar att göra något av. hon tittade tveksamt på mig och frågade om jag verkligen var införstådd med att hon i så fall skulle klippa 15-20 cm. jajjebjörn, sa jag, det är bara att klippa på! men hej vilken separationsångest jag fick efteråt! mitt hår som innan gick ner över skulderbladen slutar nu några centimeter ovanför axlarna.. tänkte prova om det kändes bättre att ha det uppsatt och gjorde en inbakad fläta men fick en klump i halsen när jag kom till nacken och håret var slut! hela kvällen har jag gått och känt efter bollen jag brukar ha på huvudet, men nej, den är borta för ett ganska bra tag framöver. men det lilla hår som är kvar är i alla fall friskt och fint!