äntligen lite givande forskning.

jag samlar drömmar i fickan.
det är över nu. äntligen. ett år av ensamhet, hårt plugg och träning. dagar och veckor har varit evighetslånga, morgnar och månader korta. jag har fått mycket gjort, men ändå är det bara som ett stort tomrum i huvudet. har jag ens lärt mig något? träning, sömn, skola, mat. trodde det skulle bli bättre nu, men känns som det är värre än någonsin. sen när blir man tio år yngre varje onsdag - söndag kväll? varför dricker man själv upp en flaska portvin när man har tenta dagen efter? varför släpar man sig inte ens till tentan som antagligen är enda inträdesbiljetten till nästa läsår? det är så mycket jag inte kan förstå, kanske är det därför jag hellre avstår.
nu börjar det likna nåt.
klart man blir förbannad.
skrev precis tenta i lasthantering. anna kommer in samtidigt som vi andra får ut tentorna. stinkande av cigarettrök slänger hon sig ner på stolen bredvid mig, "va? fick man ha formelsamling?". jag svarar "ja, det skulle du vetat om du varit på någon av lektionerna". (jag vet, jag var grinig i morse.. men det är alltid samma visa.) anna ropar på läraren och säger "jag har glömt skriva formelsamling" varpå han svarar "då får du väl kolla på någon annans..". men vad fan?! varför ska jag behöva låna ut min när det är hon som aldrig kommer på lektionerna? yeye, gick i alla fall bra på tentan för mig, hoppas på 100%. gick för övrig ut först av alla och elakingen inom mig hoppas nog att anna inte klarar tentan..