kroniskt kramsjuk.

2009-09-15 @ 20:57:18 ٩๏̯͡๏)۶ silly me. kommentarer (0) trackbacks ()

riktigt snopet.

"..för här har jag ändå gått i några veckor och tyckt
att det var helt fantastiskt att du orkade stå ut med
mig, och så är det ju jag som stått ut med dig!"

nio månader.

billigt reklamtrick.

det blir bara tyngre.

gah, idag är det tungt. det är ju alltid kul att höra av elsa (för att det är så sällan det händer..?), men idag satt jag typ och grinade. dels för att jag saknar henne (och de andra), men också för att jag är så nedrans avundsjuk på dem. för att göra det hela lite tyngre (höhöhö, vitsigt värre) har jag i princip gått upp alla de kilon elsa har gått ner. jag har blivit ett fläskberg, det är lika hemskt att inse varje gång. men om en vecka börjar skolan och det blir lite struktur och rutiner i livet igen. gymkort + skola + elin = sant. fy tusan, det kommer bli kämpigt! och bloggen, msn och facebook ska näst intill läggas ner, nu får det faktiskt vara nog..! men det bästa med att börja skolan är nog ändå att slippa karlskrona, uniformsklädda människor, kompisarna på basen, den ständiga påminnelsen om hur kass man egentligen är helt enkelt. meneee, så är det med att!

att bli snuvad på konfekten.

ungefär så känns det. att man liksom verkligen jobbat hårt för att vinna och sen ställer de in tävlingen..men det är ju ganska imponerande hur dum en människa kan vara. att fortsätta hoppas, och hoppas, och hoppas. fast man vet att det är helt kört. det är tröttsamt att försöka ligga på topp hela tiden, särskilt när man inte får ut nåt för det. nej, nu ska jag sluta förvänta mig att få tillbaka ens en bråkdel av det jag ger. jag ska bli min egen. det behövs ingen annan, har jag klarat mig i 21 år ska det väl gå i några till.

dumdummidumdum.

just nu är allt verkligen bajs. det suger. big time. allt går liksom emot en. när man känner sig ensam och allt man vill ha är en kram finns det inte en vänlig själ i närheten. är man däremot less på allt och bara vill gå och lägga sig för all framtid dyker alla upp och det är bara att dra på sig masken igen. ikväll har det kört ihop sig igen och alla är sura på mig (som vanligt). angående inlägget nedan fick jag ett svar som lika gärna kunde varit från en kundtjänst där jag tackar för ett trevligt bemötande eller nåt: " Jag uppskattar att du frågar och bryr dig.". på tisdag kommer afrikafolket hem på leave. helst av allt hade jag bara velat krama (nästan) allihopa, samtidigt som jag bara vill gömma mig och låtsas som att ingen av oss finns.

hej, jag är desperat.

tror jag har gjort bort mig jättemycket nu. men nu är det för sent att ta tillbaka, och jag ville ju ändå fråga. men var jag verkligen tvungen att skicka ett sånt desperat meddelande? typ hej, jag är desperat, prata med mig!

men jag gillar ju dig.

självömkan - check.

gaah. jag blir galen på mig själv. går runt här och tror att jag är nåt och att det är synd om mig. drömde inatt att jag drunknade när jag var och badade. ingen saknade mig förrän till hösten då de ringde hem från skolan och frågade om jag skulle ha platsen eller inte.

såna där mardrömmar.

har haft tre olika återkommande mardrömmar den senaste tiden.
en av dem har jag haft sedan jag var jätteliten, min far har den också. sjukt obehaglig. man står högst uppe på en kulle vid skymning. det blir mörkare och mörkare tills det är helt svart runt omkring. plötsligt dyker det upp gula, lysande vargögon i mörkret, tusentals! de kommer närmre och närmre blottar morrande sina blänkande huggtänder. vid ett sånt här tillfälle skulle vem som helst skrikit och sprungit för livet, men det går inte! munnen är som hophäftad och benen är liksom gjutna i cement. vaknar dock alltid innan de kommer ända fram.

har en annan mardröm jag haft tidigare, den är mest bara deprimerade. jag slår upp ögonen och ska resa mig upp ur sängen, men det går inte! jag är helt plötsligt 200 kilo tyngre! kommer till slut upp och rultar in i badrummet där jag i spegeln ser en hemsk, fet kvinna i medelåldern med flottigt, tunt hår. börjar kolla mig runt omkring och ser den sanitära olägenheten jag bor i, tillsammans med ett tjugotal katter! på väggarna sitter gamla fotografier på gamla kärlekar och under dem deras bröllopsbilder. öppnar garderoben för att leta reda på kläder att ta på mig, men allt som finns är urtvättade mjukisbyxor och gigantiska reklamtröjor. kommer till slut ut och folk vänder sig om så fort jag öppnat dörren. det viskas och pekas helt öppet. när första ägget kommer flygande vaknar jag.

sista drömmen är väl mest sviterna efter den senaste tidens förvirring och går egentligen inte riktigt att förklara. det är ingen riktig mardröm utan mest en weird nattanke. är ute med karlsson och weidman, vi kör det vanliga racet. har hunnit till nivå där jag helt plötsligt kommer att tänka på att jag inte kommer ihåg hur det känns att hångla. karlsson och weidman har gått iväg till baren, jag följer efter. hela vägen ner står och sitter folk överallt och hånglar. kommer fram till baren där de båda också står med varsin kille. när w vänder sig om ser jag vem hon har hittat och blir helt chockad och vaknar med en enda tanke i huvudet - han är ju min!


en sån där jobbig människa.

jag är verkligen en sjukt jobbig människa. efterhängsen och påträngande. man blir liksom aldrig riktigt lämnad ifred av mig. jag är en sån där som ska krypa upp bredvid en i soffan när man kollar på film. älskar att kramas. är det lite kyligt tycker jag det är en perfekt ursäkt för att sticka in händerna under armen på en. att hålla handen är för mig nåt heligt, jag kan gå runt och le en hel vecka efteråt. såna där saker kan vara sjukt obehagligt för vissa. men jag har liksom ett enormt behov av närhet, lite som ett barn är jag nog. men jag fick ju aldrig hålla handen när jag var liten (min mamma tyckte jag hade för svettiga små tchocka händer) och vi är ingen familj som kramas och sånt, så jag tror egentligen bara jag behöver ta igen lite. men varför har jag ett sånt sjukt behov av närhet när ingen av mina bröder har det? varför känner jag mig alltid ensam? för att toppa hela grejen lider jag av ständig sällskapssjuka och är extremt känslig. vissa saker blir man bara inte klok på..!

psykiskt labil - check.

nog för att jag alltid varit lite konstig, men nu börjar jag bli lite orolig för om jag inte gått och blivit psykiskt labil ändå.. har blivit alldeles överkänslig, tar åt mig av allt och så vaknar jag ibland mitt i natten av att tårarna rinner och jag håller på att krama sönder einar. läskigt! men har ju sovit lite konstigt de här veckorna så hoppas det bara är just det, så allt löser sig snart, för så här vill man ju inte vara, värsta psykfallet. nästan så man skrämmer sig själv ju!

en bamsekram, tack.

mina riktigt stora svagheter i livet är hoppet och naiviteten. en sån som jag skulle man kunna lura i vad som helst, tyvärr är det många som gör det också, då blir jag ledsen. eller när folk driver med mig. min familj har drivit med mig i 20 år, det finns liksom en gräns för vad man klarar. brukar själv använda mig av mottot "det som inte dödar härdar", men även där finns ju en gräns. just idag känns det som att ingen står på min sida, trots att jag faktiskt var duktig och fick ett jobb.. det är ensamt just nu och elaka minnen från skoltiden sköljer över mig när jag inser att den enda jag talat med idag är en kompis mamma. just idag skulle jag bara vilja ge upp, låta tårarna rinna och krypa in i en varm bamsekram. men eftersom jag är just idag är ensam, precis som nästan alla andra dagar, blir det som vanligt. man snyter sig och kör igång en feel good-film. ungefär fem minuter brukar man få se innan det är någon gräsmatta som ska klippas, hyllor som ska skruvas upp, buskar som ska planteras eller något som ska handlas. det ska bli skönt att flytta hemifrån.
dags att plocka fram evert..

jag har slutat tänka på dig.

på väg hem i bilen spelades per gessles tycker om när du tar på mig. har aldrig varit särskilt förtjust i varken gessle eller svensk musik, men när jag satt där ensam i mörkret letade sig liksom texten in i mitt huvud. jag tycker om när du tar på mig. jag tycker om dina fingrar mot min panna. tycker om när jag betyder nåt för dig. det kan aldrig kännas bättre än så här. och det var då jag kom på, att jag har slutat tänka på dig. när jag känner mig ensam, kramsjuk, ledsen, glad eller myssugen är det inte längre dig jag tänker på, utan någon annan.

parce que je suis un ballot.


den här bjuder jag på, bara för att fylla ut lite

nördig. nördigare. elin. usch, idag känner jag mig verkligen som världens tönt. glasögon, inbakad fläta, för stora chinos och chockrosa tenniströja. och jag drar mig för att trimma gräset genom att ligga inne och läsa en tantbok! (okej, jag varvar med uniR, men det är ju ännu värre!)
hade tänkt ta sovmorgon idag och ställde väckarklockan på halv nio, men låg istället klarvaken och tvångslyssnade på eriks hemska indianmusik sedan halv åtta. jaja, kom ju upp i alla fall och har nu avverkat dagens motion (en timmes löpning och en timmes hike), dock inte dagens arbete.. men till mitt försvar anser jag att det inte funkar med glasögon under skyddsglasögonen, så då bara måste jag ju sitta inne en stund till, det är absolut inte för att det blåser halv storm ute. dessutom hittar jag inte mina stövlar. hade kunnat ta ssd-kängorna, men de är ju nästan nya, så det vore ju synd att förstöra dem bara för att trimmma gräset..

ja, ni ser ju, det är riktigt tungt att vara arbetslös! nu ska jag äta gårdagens flygande jacob med min bror, sedan skjutsa in honom till stan (där han ska söka jobb?), får väl ta tag i gräset när jag kommer tillbaka då.

men lilla vännen då.

minns fortfarande första gången jag blev kallad lilla vännen. vi stod i matkön på fartyget när någon (kan sätta en tia på att det var någon av maskinarna) puttade mig så tallriken nästan for i marken, varpå lindskog stöttar upp mig och utbrister men lilla vännen då! jag blev alldeles chockad och varm om hjärtat.. var tvungen att sätta mig ner för jag blev så glad. tihi, det är inte varje dag sånt händer. eeh, ja, kom bara och tänka på det när jag fick ett jättetråkigt mail från unge herr jidestedt som ligger på samma fartyg..

fast i msn-fällan.

ajaj, det här är inte bra. jag är fast i msn-fällan, igen! hade ju lovat att aldrig sätta mig i den sitsen igen. nog för att det inte är lika farligt ställt som förra gången, jag menar, kan ju inte bli dumpad den här gången, men ändå.. upptäckte att det gått över styr när jag kom hem idag, lyfte upp jööran i knät och blev oerhört besviken då vederbörande inte var inloggad. fånigt värre och det grämer mig fortfarande. hmpf! jaja, det är ju, som sagt, inte lika farligt som förra gången.. kanske lärde jag mig något då, förhoppningsvis har jag även lärt mig att inte vara så himla naiv och att inte hoppas hela tiden.

att bo med pensionärer.

ibland blir jag verkligen tokig på min farmor. inte det att man ska hjälpa till hela tiden, eller köra och sånt, utan att hon alltid ska planera mitt liv. idag var det jobb och giftermål som skulle planeras. så nu vet jag vad jag måste ha för bröllopsbukett och att jag inte anstränger mig tillräckligt hårt för att få varken jobb eller pojkvän. skönt, då kan jag sluta fundera på det.. det är väl egentligen inte så farligt, är ju ganska van, brukar kunna komma ifrån ämnet om man bara står tyst.
fast jag blir verkligen arg när farmor ska klaga på min mummie hela tiden, att hon inte tar hand om rabatterna, eller att hon aldrig gör klart i huset efter att vi byggt om. visst, jag kan också störa mig på det, men jag vet ju att hon inte har tid. ibland vill jag bara avbryta farmor mitt i en mening och säga: "hon jobbar heltid och ska passa upp på sin odugliga familj dygnet runt!". fast det vet jag ju som tur är att jag aldrig kommer göra.. då hade hon väl fått en hjärtinfarkt. näe, tystnad är bästa vapnet. fastän de är jobbiga ibland så vill man ju inte precis ta död på dem..

ensam i själen.

usch. det kändes ju så himla bra för bara en liten stund sedan, nu helt plötsligt känns det verkligen inte bra. känner mig alldeles tom, det är jättekonstigt. det är som att luften helt gått ur mig. och den lilla gubben i mitt huvud verkar vara värsta duracell-kaninen, han vägrar ge upp! känner mig sjukt ensam och vill bara ha världens största kram.